Textil väv är som hud. Ojämnheterna i väven, eller ”felen” är det som händer med huden genom åren. Det är ärren, såren, vårtorna och födelsefläckarna som berättar en historia. När jag väver lämnar jag alltid plats åt slumpen så att fel kan uppstå. Kanske hoppar jag över en trampa eller ett solvöga. Rastlösheten i min kropp använder jag till att ge väven liv och bygga en historia. Jag blandar tjockleken på garnet för att skapa ojämnheter i huden. Såsom livet levs.
Ibland blir huden slät och lugn men sen brusar trådarna upp, rör sig oregelbundet och tävlar om att hamna i fokus. Ett garn går av och lagningen skapar en grop eller utbuktning. Tecken på liv.
Någonstans här börjar individen växa fram. Den unika människan, somliga trådar ärvda, somliga hittade på vägen. Det är trådar jag fått av min mamma och mormor men även nytillverkat. En tråd har jag köpt i en butik i Moskva, den är made in Taiwan.
